Välkommen in i tjufemte veckan

Vecka 25: 22 aug - 28 aug 2010

Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på barnmorskemottagningen för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 150 och hjärtljudet låter som en galopperande häst. Man mäter även sitthöjden på barnet, genom att mäta avståndet och blygbenet och övre delen av livmodern.
Om du oroar dig inför förlossningen är det dags att börja fundera över hur du kan förbereda dig och vilken hjälp du vill ha. Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång.
Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det.

Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.

Egna anteckningar/bild:

Well, ska inte till barnmorskan förrän den 29:e tror jag det var, då får vi höra hjärtat galoppera.
Jag är både orolig och inte orolig inför förlossningen. Har gått hela graviditeten och tänkt på hur hemsk förlossningen kommer vara, känner mig lite färdig med att tänka så. Jag längtar faktiskt nu, på något konstigt sätt. Tänker att det kommer göra utomjordiskt ont, jag kommer tro att jag ska dö, men jag är hyfsat säker på att jag ändå inte kommer dö, eftersom de flesta, speciellt i Sverige, går igenom av sina förlossningar med livet i behåll.

Det känns helt galet att lilla pyret faktiskt kan komma ut nu, och överleva. Lika lång som en skollinjal och med en vikt på runt sju hekto.

Starka händer och fötter har h*n i alla fall, för attans vad man blir misshandlad inuti. L kände häromdagen och blev förvånad över hur starka sparkar det är. Innan jag blev gravid hade jag ingen aning om att man kände bebisen SÅHÄR mycket.

Ibland sparkar det lilla livet nere i bäckenet och det liksom ilar, precis som om någon skulle ge dig en smocka i magen när urinblåsan är fylld till bristningsgränsen. Springer på toan stup i kvart, övertygad om att jag är JÄTTEkissenödig och ut kommer tre droppar eller så.