vecka 25+2

Igår var vi hos barnmorskan. Inte samma som sist, henne var vi inte så glada i ärligt talat. Ringde och bytte för att börja gå inne i stan istället, eftersom vi ändå kommer flytta snart. Kändes som en bra ursäkt att byta.

Min nya barnmorska verkar jättebra faktiskt. Skönt. Väldigt mjuk och go person som verkar genuint intresserad av både mig och L. Dessutom hade hon inga problem att prata engelska vilket ju faktiskt känns rätt viktigt. Den förra barnmorskan bara ignorerade L och pratade svenska hela tiden. Kändes ju sådär... Det var bara en av alla saker man skulle kunna ta upp om den damen. Trist.

Nåväl! Känns toppen att gå mitt inne i stan iaf. Gjorde massa blodprov och kissprov, och jag är fullt frisk. Bra värden. Skönt! Väntar bara på att behöva börja äta järntabletter. Är glad så länge jag slipper det. Vi fick lyssna på hjärtljuden också (åh!) och sen var det mestadels prat och information. Datum för diverse föräldrautbildningar och förlossningsinformation.

Vi pratade en del om hur jag mått och hur jag mår, och det känns så skönt att jag äntligen mår riktigt bra. Illamåendet är som bortblåst. Det enda jag har att klaga på är halsbränna och ihoptryckta inre organ, men det kan man leva med.

Kände mig helt löjlig när jag gjorde det här, men jag ställde mig framför photobooth och tog en magbild. Bara för att jag måste få se det här själv, annars kommer jag inte tro att det nånsin har varit på riktigt. Men min kropp ser ut såhär nu. Och det känns konstigt men alldeles alldeles okej.

Välkommen, vecka 26

Här är magen. In your face, liksom.

fundilering

Otroligt hur man connectar med folk när man är gravid. Jag förstår folk som blir trötta på att prata och känna magen till slut. Så känner jag inte än - tvärtom! Men när jag tänker att jag har över tre månader kvar i detta tillstånd...kan jag tänka mig att jag också kommer vara trött på samma upprepade prat hela tiden till slut.

Jag själv har alltid haft svårt för att prata med andra människor om deras graviditet, vet inte om jag fått för mig att det kanske är något privat. Själv känner jag inte så, och har inget emot folk som pratar om det med mig. Men om jag träffar någon som är gravid så typ ignorerar jag att personen är det, tänker att om hon vill prata om det så gör hon väl det och då är det lika med OK liksom. Men jag märker ju själv, nu när jag själv är gravid, att alla verkligen inte tänker i samma banor som mig... Lite intressant faktiskt.

Tvärtom gratulerar ju folk och frågar massa, vilket bara är roligt. Kanske är det jag som har varit ohyfsad som inte tagit upp det med andra gravidon? *vet inte hur man ska bete sig*

paw rikhtitt

Alldeles nyss petade magen ut åt sidan och det var helt stenhårt. Jag tryckte och kände lite, men nä, det var inte min livmoder som var hård som vid en sammandragning utan det var liksom HÅRT som BEN och större än något annat så jag tänker att det måste ha varit mitt barns huvud.

Jag kupade handen över och kände. Nej, det kan inte ha varit något annat än ett huvud. Allt annat borde vara mindre än det jag kände.

Då ba slog det mig.

Jag har en människa med ett huvud där inne. Ett riktigt huvud har den människan. Jag har ett barn inuti mig, och det barnet är en riktig människa med ett riktigt huvud.

massiv bitchin'

Sov skitkasst i natt, som de flesta andra nätter nuförtiden. Finns inget skönt sätt att ligga på. Har alltid varit en magsovare, men det går ju inte. Hatar att ligga på sidan men måste ju ibland. Kan inte ligga på mage för länge utan att bli svimfärdig. Ja, ni hajar läget.

Dessutom verkar det som att en viss filur vaknar till så fort jag lägger mig ner och är stilla, ungefär som när man vaggar ett sovande barn i vagn och helt plötsligt slutar - och barnet vaknar. Ni vet? Alltså är det jag som blir slagpåse när jag är som allra tröttast.

HERREGUD vad skönt det var att få gnälla av sig såhär rejält. Tack för det!

Idag köpte vi barnvagn, den levereras imorrn. Ja, bara fyra månader innan bebisen ska komma. Hehe. Men det var ett specialerbjudande för speciellt för att missas. Så kan det va!

Imorgon har jag bara ett möte och sen ska jag mysa med Anna. Älskare.

Välkommen in i tjufemte veckan

Vecka 25: 22 aug - 28 aug 2010

Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på barnmorskemottagningen för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 150 och hjärtljudet låter som en galopperande häst. Man mäter även sitthöjden på barnet, genom att mäta avståndet och blygbenet och övre delen av livmodern.
Om du oroar dig inför förlossningen är det dags att börja fundera över hur du kan förbereda dig och vilken hjälp du vill ha. Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång.
Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det.

Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.

Egna anteckningar/bild:

Well, ska inte till barnmorskan förrän den 29:e tror jag det var, då får vi höra hjärtat galoppera.
Jag är både orolig och inte orolig inför förlossningen. Har gått hela graviditeten och tänkt på hur hemsk förlossningen kommer vara, känner mig lite färdig med att tänka så. Jag längtar faktiskt nu, på något konstigt sätt. Tänker att det kommer göra utomjordiskt ont, jag kommer tro att jag ska dö, men jag är hyfsat säker på att jag ändå inte kommer dö, eftersom de flesta, speciellt i Sverige, går igenom av sina förlossningar med livet i behåll.

Det känns helt galet att lilla pyret faktiskt kan komma ut nu, och överleva. Lika lång som en skollinjal och med en vikt på runt sju hekto.

Starka händer och fötter har h*n i alla fall, för attans vad man blir misshandlad inuti. L kände häromdagen och blev förvånad över hur starka sparkar det är. Innan jag blev gravid hade jag ingen aning om att man kände bebisen SÅHÄR mycket.

Ibland sparkar det lilla livet nere i bäckenet och det liksom ilar, precis som om någon skulle ge dig en smocka i magen när urinblåsan är fylld till bristningsgränsen. Springer på toan stup i kvart, övertygad om att jag är JÄTTEkissenödig och ut kommer tre droppar eller så.

113 dagar kvar

Jobbat på mässa nu i veckan, blivit lååånga dagar (tio timmarspass) som känns ännu längre eftersom jag suttit i kassan. Det är en mässa där typ alla har inbjudningskort redan så har inte sålt mycket alls, då känns det som dagarna är ännu längre... men men. Man får tänka på the $$$ liksom.
Nästa vecka är det Lastbilsmässa, då blir det nog lite mer fart på't.

Annaras då? Magen växer. Glömmer fota den hela tiden. Asså den är riktigt stor nu tycker jag. Behöver inte bli större. Men det blir den ju säkerligen. Får sammandragningar om jag reser mig upp för snabbt och så vidare. Magen blir helt stenhård. Går in i vecka 25 i helgen, helt sjukt. Bebisen kan överleva nu om den skulle komma ut!

Well well, där var lilla rapporten avklarad då.

Ja okej

Nu har jag flyttat över de inlägg jag skrev på wordpress till denna bloggen. Tyvärr blir ju kommentarerna kvar där, dem tänker jag inte återskapa här. Hehe.

Men visst känns det skönare här?
Ska piffa till det lite nån dag. Sen blir det perfa.

Dålig

Vet att jag varit helt jättedålig på det här med att blogga. Men det börjar bli lite tjatigt när jag aldrig orkar ta fram kameran och istället bara fortsätter mala på om att vara gravid.

Kanske är jag lite av ett gravidvrak. Som Sonja uttryckte det.

Nu börjar jag verkligen bli stor känner jag. Fast ändå inte. Men det är svårare att sova om nätterna. Otympligt. Obehagligt. Halsbränna. Ändå ska jag fortsätta växa i...4 månader till. L tycker att ja nu ser det bra svullet ut. "Ska du bli mycket större eller?" Eh. Det får man nog räkna med. Måste väl börja ta magbilder antar jag.

Är himla glad ändå, verkar som vi lär få en finfin tvåa på Torpa, inte för dyr hyra och granne med bästis. HUR bra? Låter för bra för att vara sant. Kanske är det just så. Väntar med att hoppa alldeles för högt tills jag vet mer.

Att vara gravid är nog det sjukaste jag har varit med om.

Att vara gravid är nog det sjukaste jag har varit med om. Nu när jag inte mår illa längre är det inte bara elände att vara med barn. Det är sådär magiskt som folk säger, då och då i alla fall.

Alltså, det är ju bara så fascinerande. Inuti mig ligger en liten liten människa. Som kommer bli en person. Mitt barn. Mitt barn som kommer ha en mamma och en pappa och mor- och farföräldrar, kusiner och ja, ett liv precis som oss alla andra.

En riktig person. Som kommer bråka och busa och fantisera om livet, ha ångest över framtiden. Ja, precis sånt som vi människor pysslar med.

En människa!
Som bakas inuti mig.

Jag kan inte riktigt koppla det här.
Det säger väl en del om oss människor, som inte ens förstår oss på grunden i det som avgör vår existens. Kanske är det inte meningen heller.

Filuren filurar

Alltså ha ha, jag måste filma min mage någon gång!

Idag satt jag helt hypnotiserad och bara glodde på den när man kunde se bebisen buffa runt där inne. Magen liksom rörde på sig, blupp, blupp sa det. Tror bebisen hade hicka då. Annars brukar den ligga rätt långt ner så det sparkas innanför mina byxor liksom, då syns det inte så väl. Men inte idag!

Såg sjukt roligt ut. Som att filuren försökte banka sig ut eller nåt.

Igår spände det jättemycket över magen, likaså idag. Känns som om det inte finns tillräckligt med hud liksom, som en ballong som är riktigt uppfylld och bara väntar på att spricka.

Både jag och L fick någon slags aha-upplevelse igår kväll när vi låg och kollade på film, "jäklar, den där växer alltså" insåg vi båda. Och det gör den!

En blogg ska ju ha bilder!

Men gud vad neggo det där senaste inlägget lät. Typiskt mig - ja kanske det. Men vi älskar mig ändå.

Så här kommer några bilder jag inte haft nån blogg att lägga upp på på ett tag!

Från första ultraljudet i vecka 17. Ja, vad är det här tänker ni, och det är just därför jag inte lagt upp den på typ facebook, vem fan bryr sig liksom? Alla ultraljudsbilder ser likadana ut, men är självklart überspeciella för just föräldrarna själva. Den här tyckte vi var skojig eftersom det stack fram två fossingar där helt plötsligt, rätt opp i skyn. Kan ni urskilja?

Här låg jag och L på stranden i Cannes och hade det underbart gött, vilket jag ju ville föreviga. Vi drack Amanda-vatten (märket heter så!) och jag hade min rastafariväska. Läste bok gjorde vi också. När jag sedan fick upp bilden i datorn såg jag att vi även fått med lite av den förnämliga utsikten!

Jag var glad här, ni ser väl själva, ytterligare en vacker utsikt från restaurangbordet. Men jag var nog inte medveten om att bilden togs.

Här är jag och min fina sörra på beachen. Vi höll på att dö av värmeslag. Och ja där skymtar ni kanske bebismagen lite också.

OK, back to work nu.

Det puttar

Fy fabian för att vara så nedrans förkyld! (Tyckte ni om svordomarna där? Lite Pippi-känsla va.) Det kommer liksom en ny sak varje dag, först var det halsen, sen blev det bihålorna och snoken som bara rinner och rinner och är igentäppt, feber, och nu kommer sega slemmet-hostan. Härligt! Hostan anlände i natt. Provade att ta en Bisolvon som visst ska hjälpa, men vetesjutton om jag märkte någon skillnad. Kändes som att ta placebo.

Undrar om bebisen också är förkyld där inne, eller om den är förskonad? Vet inte hur sånt där funkar. Vet någon det egentligen?

Annars då. Sitter här och jobbar, översättningsjobb. Har även pratat med mitt andra jobb idag, ska jobba på en mässa 18-20 augusti. Det blir roligt att komma ut och jobba lite, blir lätt lite enformigt att jobba hemifrån.

På tal om att träffa folk så skulle jag träffat Anna igår, men jag kände mig verkligen för risig. Tråkigt. Hade sett fram emot att bara hänga med bästa Anna. Well well, får bli en annan dag.

Nu måste jag fortsätta med jobbandet, dödlinje på fredag och jag har massvis kvar. Mitt eget fel, såklart. Så himla typiskt mig.

Här sitter jag o är på tjocken

Ja ni ser ju, nog kan man bli bekymrad. Vad är det egentligen som döljer sig där inne? Sov jättedåligt inatt, är så förkyld. I morse trodde jag att bebis måste varit hög eller något, för som den höll på! Blupp. Blupp. Blupp. Så sparkade den. Man kunde se det utanpå magen. Och han eller hon höll på länge, säkert en timme.

Kan inte sova på mage längre. Och jag som alltid sover på mage. Har lyckats få till någon slags halvdant magliggande, med tyngden på ena sidan liksom. Men det lär ju bara gå ett litet tag till.

Vad är det där inne?

Haft världshistoriens värsta halsbränna de två senaste nätterna. Mamma sa att hon hade det mycket när hon var gravid, så det var väl väntat. Igår hade jag även lite sammandragningar tror jag, har läst på internet och det verkar vara det. Livmodern övar sig inför förlossningen, spännande. Förhoppningsvis har den mer koll på vad som ska göras än jag.

Däremot, så mår jag inte illa längre!(!!!!) Halleluja för det. För fy i helvete vad trött man blir på att må illa vareviga dag, man vill liksom inte vakna upp nästa morgon till slut, för man vet vad det kommer innebära. Men nu verkar det äntligen ha lagt sig, i alla fall mestadels. Sen kommer det ibland ändå men inte alls på samma påfrestande vis. Skönt.

Sådär, nog med gravidkrämpor för idag! Dessutom är det inte farligt alls, klagar inte egentligen... För det mesta är det bara härligt att vara gravid nuförtiden. (Det var det inte i början...) Bebisen sparkar och buffar jättemycket och det är så mysigt att känna.

Jag har äntligen tagit mig i kragen och bokat in ett ultraljud för att kolla smaken på baken så att säga... I v 26 gör de det, så det är ju ett tag kvar av gissande. Själv känner jag mig helt lost. Har en känsla av pojke, men alla humbug-tester säger faktiskt flicka...vad tror ni?

Annars då. Jo, imorgon sätter jag igång med jobbandet igen, så då är det la slut på semestern. Fan, kom precis på att oboyen är slut. Oboy dricker jag asmycket nuförtiden, flera gånger om dagen. Hihihi. Jaja. Kalcium är viktigt.

Halvtid...

Du är på dag 148 av 280. (52,9%).
Du är i vecka 22.
Du har gått 21 fulla veckor och 0 fulla dagar (v21+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Lör 11 dec 2010
Du har 132 dagar kvar till beräknad förlossning.
Saxat från Familjeliv.

Bebisen väger nästan ett halvt kilo nu och är 18-20 cm lång. Dags att tjocka till sig lite, tycker ni inte?

Här var våran flugviktare 18 veckor gammal.

Kolla... mer än hälften!

Du är på dag 148 av 280. (52,9%).

Du är i vecka 22.
Du har gått 21 fulla veckor och 0 fulla dagar (v21+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Lör 11 dec 2010
Du har 132 dagar kvar till beräknad förlossning.
Saxat från Familjeliv.

Bebisen väger nästan ett halvt kilo nu och är 18-20 cm lång. Dags att tjocka till sig lite, tycker ni inte?

Här är filuren den 14/7. En vild rackare.