När filuren kom

På måndag morgon den 6 december vaknade jag av vad som kändes som mensvärk. Värken kom och gick hela tiden. Slog upp datorn och kollade klockan. 04.16. Dessa smärtor höll i sig i runt 30 sekunder och kom med 3-4 minuters mellanrum. Det enda jag fattat innan var att när man tre värkar under 10 minuter är det ofta dags att åka in till förlossningen, så ni kan ju förstå min förvirran. Jag trodde att det skulle komma lite mer smygande. Först ett par värkar i timmen, sen en var tionde minut kanske och sen tätare och tätare allt eftersom timmarna går.

Tänkte att det kanske inte var riktiga värkar, utan förvärkar. Kändes bara för otroligt att det skulle sätta igång så kvickt?!

Men värkarna höll i sig och gjorde ondare och ondare. Efter någon timme kunde jag inte ligga kvar i sängen längre, kändes som det gjorde ondare av det. Skickade ett sms vid sjutiden till mamma, som ringde upp. Ville förbereda henne eftersom hon skulle vara chaufför. Efter det ringde jag till förlossningen för att fråga vad de trodde, var det verkligen på gång på riktigt eller? Jag var så osäker på hur saker och ting skulle kännas. Hur känns värkar, liksom?

Tanten i luren sa att det ju absolut lät som att jag var i latensfasen, det vill säga att förlossningen var igång. Hon sa att det troligtvis kommer ta hela dagen innan det är någon idé att åka in, så jag skulle förbereda mig på en tuff dag hemma helt enkelt. Men hon skrev upp mig och sa att jag skulle ringa igen senare.

Så var jag bara hemma och ja... hanterade skiten. Det kändes som jordens värsta mensvärk, gånger hundrafemtio, när en värk kom. Var tvungen att flåsa mig igenom dem efter ytterligare nån timme. Kände mig som en riktig klyscha, ni vet när man "förlossningsandas". Men det var enda sättet att överleva på!

Vid tiotiden, efter 6 timmars värkar ringde jag förlossningen igen. Då kom de fortfarande med ungefär 2-3 minuters mellanrum men gjorde såå mycket ondare. Då sa tanten i luren (ny tant denna gång, hon var mycket trevligare) att med så täta värkar säger de inte nej till mig om jag kommer nu. "Kom när du vill ha hjälp med smärtan", sa hon. Så efter ytterligare en timme hade mamma kommit hit och vi åkte in.

Det var nog den värsta bilfärden i mitt liv! Det kändes som att skumpandet från alla jäkla snödrivor förlängde värkarna, de tog liksom inte slut lika fort som förut. Så hamnade vi bakom en plogbil mitt inne i stan. Resan till sjukhuset tog nog inte mer än en kvart men kändes evighetslång.

Väl inne på förlossningen fick jag göra CTG. Tog rätt lång tid att få fram en kurva eftersom Linnea låg så djupt ner i mitt bäcken att det var svårt att få bra hjärtljud. Mina värkar avtog lite väl därinne. Eller, de kom med längre mellanrum men gjorde ondare. De undersökte mig och jag var 3 cm öppen.

Hade en otroligt trevlig barnmorska som satte akupunkturnålar i mig och sedan klev jag i badkaret. Det var väldigt skönt! Gjorde det lättare att hantera värkarna. Blev lite orolig när jag satt i badet för att värkarna avtagit, eftersom jag kände mig så mycket bättre. Satt ändå länge och väl i badet, så länge att Linnea fick jättehögt hjärtljud långt efter att jag kommit upp sen.

Uppe ur badet och så fick jag lägga mig i sängen igen. Nu var värkarna riktigt jobbiga. Låg på sidan och de gjorde en ny CTG-mätning. Klockan var nog omkring två. Fick börja med lustgas.

Klockan tre undersökte de mig och då var jag 4 cm öppen. De bestämde sig för att ta hål på hinnorna så att vattnet skulle gå. Poff sa det och så bara rann det ut massa vatten. Läbbig känsla. De satte en elektrod på Linneas huvud för att hålla koll på hennes hjärtslag som låg uppe på 160-170.

Efter att vattnet gick tog det fart!
Då blev värkarna helt galet starka, och jag låg och andades i lustgasmasken och klämde Leons händer i bitar i ungefär en timme innan jag bad om epidural. Var hela tiden orolig att ta den för tidigt och på så vis sakta ned förloppet. Men nu pallade jag verkligen inte mer. Det tryckte på som tusan. Klockan var nu fyra och de undersökte mig, och då får jag höra:
"Men Amanda! Du är ju helt öppen! 10 centimeter! Någon epidural hinner du inte få glädje av!"

Snacka om chock! Från 4 cm till 10 på en timme. Galet. Fick lite panik när jag insåg att jag måste föda det här barnet UTAN BEDÖVNING.

Hade nu krystvärkar, fick ställa mig upp på knä i sängen för att Linnea skulle sjunka ned längre i förlossningskanalen. Det var för tidigt för att krysta. Det var en helt djurisk, sjuk känsla när krystvärkarna kom, och de dessutom sa att jag måste hålla emot. Kändes omöjligt. Jag skrek och andades och sket i att andas och ja gud vet vad jag inte gjorde! Fingrarna domnade bort av att jag hyperventilerade för mycket. Lustgasen spelade nog roll också.

Låg sedan på sidan en stund med ett ben i benstöd. Sedan fick jag ligga i gynställning och de satte upp handtag och grejer för mig att hålla i. Samt benstöd att hålla emot med. För nu var klockan 16.30 och det var dags att äntligen få krysta!

Och herrejävlar vad jag tog i. Alltså gud, jag trodde aldrig, aldrig aldrig att det skulle gå! Hur i helvete skulle hon kunna komma ut där? Men, det gick, bit för bit, och snart fick jag känna på hennes håriga huvud som var på väg ut. Då knäppte ena barnmorskan upp min skjorta och jag insåg att shit snart kommer hon! Då var det hon bara en värk ifrån att vara hel ute, för på nästa så kom hon!!

PLOPP sa det så kom hon och en massa fostervatten ut på sängen. Och hon skrek litegrann och de torkade av henne där hon låg mellan benen på mig. Så fick hon komma upp på mitt bröst. Och gud vad jag bara grät och skakade. Var så lättad att det var över. Att jag klarade det. Att hon var här. 16.49.

BVC

Igår var BVC här och vägde Linnea. 2660 gram väger hon nu så det går uppåt. Hon gick ned lite mer än de "tillåtna" tio procenten efter förlossningen så vi har haft lite jobbigt med käkandet. Fick väcka henne var tredje timma. Inte det lättaste att väcka en nyföding. Men de senaste dagarna har det vänt, hon var nere på 2540 gram i fredags så nu går det uppåt igen. Dessutom behöver man inte väcka henne om man säger. Hon väcker oss med besked, precis så som det ska vara.

Jag och L startade en blogg åt Linnea, så hennes vänner och familj kan följa hennes utveckling. Tänkte lägga upp mest bilder där. Kika gärna!

Annars då... jaa... känner mig väldigt, väldigt lycklig trots den extrema sömnbristen och blöjberget inne på toan. Trodde ärligt talat aldrig att jag skulle kunna känna såhär, men kärleken jag känner till Linnea är helt enorm. Precis som alla säger. Men det går ändå inte förstå förrän man är där. Inte för mig i alla fall.

Linnea

I måndags den 6 december kom Linnea! Klockan 16.49 lyckades jag klämma fram henne. Hon vägde 2800 gram och var 47 centimeter lång. Hon har mörkt hår och små kinesögon.

Och är alldeles, alldeles underbar. Såklart!

Vi åkte hem i tisdags som en familj på tre.
Tänkte skriva en förlossningsberättelse här så snart jag hinner/orkar. Så länge får ni en bild från första kvällen hemma.

en liten kvällsupdate

Idag var jag på ytterligare ett barnmorskebesök. Min vanliga barnmorska har kommit hem från Kenya nu, så det var skönt att få träffa henne igen. Hon har jobbat som volontär där under november, något hon gör årligen tydligen. Rätt coolt! Hon var väldigt solbränd nu... November måste ju vara perfekta månaden att åka till värmen.

Kan även meddela att min mage har vuxit! 1 cm. Men det är bättre än inget alls sen vecka 34... Så nog har lillskruttan vuxit därinne. Känns skönt.

Allt såg jättebra ut. Alldeles perfekt till och med.

Blir färdig med jobbet imorgon. Sen ska jag bara börja tillåta mig själv att LÄNGTA efter smärtan som ska komma ikapp med min lilla, lilla skatt.

7 dagar kvar. ♥

har snart inget hår kvar på huvudet

Försöker fokusera på mitt arbete som jag har deadline på den 8 december. Men det är svårt när man bor i vad som låter som en byggarbetsplats. Under oss renoveras tvättstugan, sju till fyra varje dag och det borras och det borras och det borras. Det borras högt, i betong kan jag tänka mig. Allt skakar. Även mitt inre. Känns som de borrar mig i hjärnan.

Om inte annat lär vi vara väl förberedda på kolikskrik och sånt. Om man nu kan vara det.

Måste återgå. Tror att de tar lunch snart. Då blir det tyst i en stund.

Snart slår jag sönder något.

Förövrigt har jag idag beräknat förlossningsdatum enligt min sista mens. 1 december. Men man går ju efter ultraljud officiellt och det är det hela tio dagar kvar till. Sen får man väl lägga på lite till där.

räddharen

Ja vad ska man säga. Sjukt kissnödig idag. Hela hela heeeeela tiden. Inte en gång i kvarten liksom, snarare så fort jag ställer mig upp efter att ha kissat. Innan jag ens hunnit dra upp byxorna.

Well well.

Imorgon är det tisdag, ska komma ihåg att handla:
- kludd
- megabindor
- blöjor
- kött

För det är saker jag behöver, men har skjutit på, av olika anledningar.

Känns skitläskigt att köpa blöjor. Vet inte om jag kommer våga.

Annars då, nej inte mycket. Känner mig lite låg. Men allt är ju "normalt" när man är gravid. Likaså deppighet. Fasen vad normalt allt är!!

big momma

Vaknat tidigt som alla andra morgnar nu för tiden. Nu har jag varit vaken en bra stund, tur man har datorn att fördriva tiden på.

Man ska väl vänja sig vid sömntortyren.

Var hos barnmorskan igår. Allt som allt ser saker och ting bra ut. Jag verkar inte växa nå mer. Men vem vet vad som händer återstående tid. De lärde tror att jag får en liten bebis. Vad kul om det skulle visa sig vara precis tvärtom när hon kikar ut!

Har gått upp tretton kilo sen jag blev gravid. Senaste månaden tre kg. Jag vet inte vart tretton kilo sitter på min kropp. Mage och tits. Men sen då? Lite på höfterna kanske, men kläderna spänner inte åt mer än vanligt. Förutom över just mage och bröst då.

Ska bli spännande att se hur mycket jag får behålla efteråt.

ultraljud

Idag har vi varit på det där tillväxtultraljudet då. Det gick bra, lilltjejja verkar må bra och vara frisk. Läkaren mätte och hade sig och och uppskattade vikten till 2500 gram. Det låg 17% under det normala i vecka 38. Tydligen väger en standardbebis 3 kg drygt nu. Men hon sa att vi inte skulle oroa oss, för det är nog bara genetiskt helt enkelt. Precis som att vissa är 160 cm långa och andra 180 liksom.

Däremot vill de ha koll på det hela så jag fick en tid om 2 veckor igen. Känns som en evighet dit...

En annan kul grej är ju att min telefon bestämt sig för att lägga av igen. Så nu kan man nå mig på L's nummer.

Idag åkte jag hem till mamma och bakade pepparkakor med svägerskan och min lilla brorson. Blev inte så mycket pepparkakor gjorda, brorsonen kräver ju en del uppmärksamhet. Men han är så underbar! 6 månader snart, gud vad fort tiden går.

måndag, en måndag

Måndag, massa snö var det idag när vi vaknade. Vitt.

Har fixat i ordning skötbordet nu. Det står där i badrummet. Med tvättlappar från Ullared och så. Hehe. Har inte köpt några blöjor ännu. Känns lagom löjligt att ens ha skötbordet ståendes där. Men nån gång ska ju grejerna hit. Det mesta har nämligen stått hos mamma och pappa eftersom de har massa plats. Nån annan dag får jag väl ta hit vagnen och sängen och så. Känns bara så himla overkligt. Som ett ljug liksom.

Är det verkligen en unge där inne? Våran unge? Som alltså ska komma ut ur mig på nåt jäkla vänster. Hon verkar själv tro att min högersida är vägen ut dock. Får nästan panik på't ibland, tänker att snart går jag sönder inuti. Och varför måste hon sträcka på benen för. Ja men det måste man ju. Och nu är hon stor tjej och ja, benen tar väl mer plats där inne.

Hade mysdag med Anna. Vi gick runt i snön på Torpa, söder och sen uppåt mig tills vi hamnade på ett mycket mysigt fik i x antal timmar. Det snöade stora flingor och var väldigt fint.

helgen

Konstig helg det här. En person i min närhet dog igår, och det hela är väldigt chockerande för alla inblandade. Känner mig själv väldigt upprörd över hur en människa helt plötsligt rycks ifrån en sådär utan förvarning. Och så ung dessutom. Det är verkligen inte rättvist, alls. Tänker så mycket på er...

Senaste dagarna har det känts annorlunda i kroppen. Men samtidigt lyssnar man ju efter minsta lilla tecken nu... och då är det svårt att veta vad som är på riktigt och vad som faktiskt bara än inbillning, eller önsketankar kanske.

Hur som, i mitten av december måste bebisen ha kommit. Orkar inte gå såhär handikappad längre än så. Idag är det 20 dagar kvar till BF. Är i vecka 38 nu. 92% av alla barn som föds, föds mellan den här tiden och 42 veckor.

Alltså är det normalt för bebis att komma ut när som helst nu. Hon är nu fullgången, som det så fint heter. Hädanefter blir hon bara fetare.

Lilla du

Var hos barnmorskan idag på morgonen. Haft samma SF-mått de tre senaste mätningarna nu. 33 cm i vecka 33, 35 och ja 37 nu då. Det ser ju inte så bra ut på kurvan, men hon sa åt mig att inte vara orolig. Antagligen beror det på att de olika barnmorskorna mätt lite olika (min vanliga är bortrest) samt eventuellt att magen sjunkit ner en del nu. Lillskruttan ligger tydligen väldigt långt ned i bäckenet. Det kan jag intyga! För fy bubblan vad det trycker på där nere.

I alla fall, när man inte växer som man ska måste de kolla upp det, så måste göra ett ultraljud nästa vecka där de mäter och uppskattar hur stor hon är. Barnmorskan är så gullig och försökte verkligen se till att jag inte oroar mig nu, så det ska jag inte göra. Får se det som så, att det blir ju kul o få en liten tjuvkik på'na då, innan hon bestämmer sig för att komma ut.

jo alltså...

Mamma undrade varför jag aldrig bloggar mer. Hade inget bra svar. Kom på att jag glömt bort bloggen.

Så då kan jag la blogga lite då!
Känner mig sjukt gnällig ikväll nämligen. Lite halvdepp. Trött på att vara en tjocksmock. Känns som att allt är helt spänt. Som att jag ska explodera snart. Är nästan gråtfärdig! Hela kroppen gör ont.

Har haft mycket kontakt med tre andra tjejer som bor häromkring och skulle ha bebis i nov/dec. Två av dem har fått nu, båda två för tidigt, snittade. Idag fick en tjej som skulle haft EFTER mig... Det gör mig sjukt bitter. Hennes bebi vägde 2,8kg, känns lagom tjockt att trycka ut kan jag tycka.

Annars då, förutom bitterheten?
Allt bra! Har väl införskaffat de flesta bebisgrejer som man kan tänkas behöva. Fick idag med mig sista lasset kläder från mamma. Hon har varit så gullig och tvättat mycket åt mig eftersom det är lite bökigt att tvätta massa separata maskiner för olika färger när man inte har tillgång till annat än tvättstuga. Nu har förhoppningsvis kläderna fällt klart så då kan jag ta över :)

Lite reafyndat från blivande mormor :)

Otroligt vilken snäll mormor min dotter kommer få.
Farmor är inte dålig hon heller, fick ytterligare ett paket med bebiskläder från Nya Zeeland idag. Stickat, virkat och köpt!
Ungen har inte ens kikat ut än och det känns som att alla är så givmilda. Hon har så mycket grejer redan! Och mer ska det ju bli med åren.

Nu är jag alltså i vecka 37 enligt ultraljudet... Kan knappt röra mig normalt längre, får bara sammandragningar så fort jag reser mig upp. Måste gå helt löjligt sakta. Har ett enormt tryck nedåt, lillskruttan har verkligen borrat ner sig bra i mitt bäcken. Känns som att hon ska ramla ut när som helst. TÄNK om jag ska gå sån här i fem veckor till? Det kan bara inte vara så. Känns som att tre-fyra veckor...sen dör jag.

Ska försöka skriva lite oftare nu när jag kommit på att jag har en blogg igen.
Rätt skönt att gnälla av sig. Hehe. Tar ju värsta bördan från blivande pappan iaf.

här kommer det!

Usch massa svordomar och skit.

Att man inte ens ska få sova! Nä. Det var nog det jag blev mest rädd för när jag blev gravid. Eller, jag har alltid undrat hur fan man ska kunna sova när man är gravid, eftersom jag alltid sovit på mage. Och det går ju inte nu.

Nej, okej. Får väl leva med det då. Problemet är väl bara det att det inte finns något sätt det går att ligga på. Ligger jag på rygg blir det liksom för tungt för inälvorna känns det som. Blir yr. Klämmer på nån stor blodpumpare tydligen. På sidan är det inte skönt att ligga nån längre stund. Vad blir då kvar? SPECIELLT NÄR MAN ÄR FÖRKYLD OCH HELT IGENTÄPPT?!!!!!!!!!

Just nu verkar det dock inte spela någon roll vad jag intar för läge. Illamåendet har börjat komma tillbaka och jag får höra av diverse kunniga att detta beror på att bebisen trycker på magsäcken. Magsäcken som ju förövrigt sitter ända uppe i halsen känns det som. Något som gör att det blir en lååååååång(-sam) väg för maten att färdas genom tarmarna. Ibland tänker jag att den kanske stannar i min kropp för alltid. Maten alltså. Så sällan som jag skiter menar jag.

Sådärja, det var det. Nu har jag fått ur mig lite skit från ett håll i alla fall.

vecka 29+5

Ja, ni ser ju själva hur det går. Jäser på bra här.

news news

My dear friends, om nu nån ens läser här längre. Jag är ju så dålig på det här! Det är verkligen svårt att börja blogga igen när man kommit ur rutinen. Innan var det enkelt att bara blajja på varenda dag. Nu har jag så sjukt mycket i huvudet hela tiden känns det som, att jag glömmer bort bloggen.

Vill ju gärna ha kvar lite tankar och funderingar. Kommer säkerligen glömma så himla mycket efter graviditeten.

Senaste tiden har jag mått bra faktiskt, jobbat väldigt mycket. Känner av att man inte orkar lika mycket nu. Magen börjar bli större och inte så sällan har man antingen sammandragningar eller är så akutkissnödig att man tror att man måste vika sig dubbel. Dessutom börjar det bli ansträngande att knyta skorna. Och att se mellan benen på mig själv. Hihi. Men det är ju sant! Tänk på det ni, innan ni blir på smällen. Minst två-tre månader ska ni gå utan att kunna betrakta ert eget kön uppifrån. Tänk på det!

Vidare till annat mer spännande!!

Igår var vi på ultraljud och vi fick reda på att det bor en liten, till synes välmående och perfekt flicka i min mage. Barnmorskan visade oss på ultraljudet, ringade in "området" och frågade oss vad vi trodde. Jag som har studerat en hel del ultraljudsbilder på nätet sa "det är en flicka va?!" och det stämde. Hon sa att det var bombsäkert. Annars har man ju hört om folk som har sagt att det inte är helt säkra, men kändes som att vi kunde lita på det här faktiskt. Speciellt när vi såg det så tydligt själva.
Mätte även och hennes vikt uppskattades till 1035 gram. Allt såg helt normalt ut, skönt det.

Jösses. Vad verkligt allt känns. Vi ska få en dotter. GAH! Tänk när hon blir på smällen. Och lär sig köra bil. Skriker och svär åt oss. Och så vidare. Spännande.

vecka 25+2

Igår var vi hos barnmorskan. Inte samma som sist, henne var vi inte så glada i ärligt talat. Ringde och bytte för att börja gå inne i stan istället, eftersom vi ändå kommer flytta snart. Kändes som en bra ursäkt att byta.

Min nya barnmorska verkar jättebra faktiskt. Skönt. Väldigt mjuk och go person som verkar genuint intresserad av både mig och L. Dessutom hade hon inga problem att prata engelska vilket ju faktiskt känns rätt viktigt. Den förra barnmorskan bara ignorerade L och pratade svenska hela tiden. Kändes ju sådär... Det var bara en av alla saker man skulle kunna ta upp om den damen. Trist.

Nåväl! Känns toppen att gå mitt inne i stan iaf. Gjorde massa blodprov och kissprov, och jag är fullt frisk. Bra värden. Skönt! Väntar bara på att behöva börja äta järntabletter. Är glad så länge jag slipper det. Vi fick lyssna på hjärtljuden också (åh!) och sen var det mestadels prat och information. Datum för diverse föräldrautbildningar och förlossningsinformation.

Vi pratade en del om hur jag mått och hur jag mår, och det känns så skönt att jag äntligen mår riktigt bra. Illamåendet är som bortblåst. Det enda jag har att klaga på är halsbränna och ihoptryckta inre organ, men det kan man leva med.

Kände mig helt löjlig när jag gjorde det här, men jag ställde mig framför photobooth och tog en magbild. Bara för att jag måste få se det här själv, annars kommer jag inte tro att det nånsin har varit på riktigt. Men min kropp ser ut såhär nu. Och det känns konstigt men alldeles alldeles okej.

Välkommen, vecka 26

Här är magen. In your face, liksom.

fundilering

Otroligt hur man connectar med folk när man är gravid. Jag förstår folk som blir trötta på att prata och känna magen till slut. Så känner jag inte än - tvärtom! Men när jag tänker att jag har över tre månader kvar i detta tillstånd...kan jag tänka mig att jag också kommer vara trött på samma upprepade prat hela tiden till slut.

Jag själv har alltid haft svårt för att prata med andra människor om deras graviditet, vet inte om jag fått för mig att det kanske är något privat. Själv känner jag inte så, och har inget emot folk som pratar om det med mig. Men om jag träffar någon som är gravid så typ ignorerar jag att personen är det, tänker att om hon vill prata om det så gör hon väl det och då är det lika med OK liksom. Men jag märker ju själv, nu när jag själv är gravid, att alla verkligen inte tänker i samma banor som mig... Lite intressant faktiskt.

Tvärtom gratulerar ju folk och frågar massa, vilket bara är roligt. Kanske är det jag som har varit ohyfsad som inte tagit upp det med andra gravidon? *vet inte hur man ska bete sig*

paw rikhtitt

Alldeles nyss petade magen ut åt sidan och det var helt stenhårt. Jag tryckte och kände lite, men nä, det var inte min livmoder som var hård som vid en sammandragning utan det var liksom HÅRT som BEN och större än något annat så jag tänker att det måste ha varit mitt barns huvud.

Jag kupade handen över och kände. Nej, det kan inte ha varit något annat än ett huvud. Allt annat borde vara mindre än det jag kände.

Då ba slog det mig.

Jag har en människa med ett huvud där inne. Ett riktigt huvud har den människan. Jag har ett barn inuti mig, och det barnet är en riktig människa med ett riktigt huvud.

massiv bitchin'

Sov skitkasst i natt, som de flesta andra nätter nuförtiden. Finns inget skönt sätt att ligga på. Har alltid varit en magsovare, men det går ju inte. Hatar att ligga på sidan men måste ju ibland. Kan inte ligga på mage för länge utan att bli svimfärdig. Ja, ni hajar läget.

Dessutom verkar det som att en viss filur vaknar till så fort jag lägger mig ner och är stilla, ungefär som när man vaggar ett sovande barn i vagn och helt plötsligt slutar - och barnet vaknar. Ni vet? Alltså är det jag som blir slagpåse när jag är som allra tröttast.

HERREGUD vad skönt det var att få gnälla av sig såhär rejält. Tack för det!

Idag köpte vi barnvagn, den levereras imorrn. Ja, bara fyra månader innan bebisen ska komma. Hehe. Men det var ett specialerbjudande för speciellt för att missas. Så kan det va!

Imorgon har jag bara ett möte och sen ska jag mysa med Anna. Älskare.

Välkommen in i tjufemte veckan

Vecka 25: 22 aug - 28 aug 2010

Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på barnmorskemottagningen för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 150 och hjärtljudet låter som en galopperande häst. Man mäter även sitthöjden på barnet, genom att mäta avståndet och blygbenet och övre delen av livmodern.
Om du oroar dig inför förlossningen är det dags att börja fundera över hur du kan förbereda dig och vilken hjälp du vill ha. Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång.
Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det.

Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.

Egna anteckningar/bild:

Well, ska inte till barnmorskan förrän den 29:e tror jag det var, då får vi höra hjärtat galoppera.
Jag är både orolig och inte orolig inför förlossningen. Har gått hela graviditeten och tänkt på hur hemsk förlossningen kommer vara, känner mig lite färdig med att tänka så. Jag längtar faktiskt nu, på något konstigt sätt. Tänker att det kommer göra utomjordiskt ont, jag kommer tro att jag ska dö, men jag är hyfsat säker på att jag ändå inte kommer dö, eftersom de flesta, speciellt i Sverige, går igenom av sina förlossningar med livet i behåll.

Det känns helt galet att lilla pyret faktiskt kan komma ut nu, och överleva. Lika lång som en skollinjal och med en vikt på runt sju hekto.

Starka händer och fötter har h*n i alla fall, för attans vad man blir misshandlad inuti. L kände häromdagen och blev förvånad över hur starka sparkar det är. Innan jag blev gravid hade jag ingen aning om att man kände bebisen SÅHÄR mycket.

Ibland sparkar det lilla livet nere i bäckenet och det liksom ilar, precis som om någon skulle ge dig en smocka i magen när urinblåsan är fylld till bristningsgränsen. Springer på toan stup i kvart, övertygad om att jag är JÄTTEkissenödig och ut kommer tre droppar eller så.

113 dagar kvar

Jobbat på mässa nu i veckan, blivit lååånga dagar (tio timmarspass) som känns ännu längre eftersom jag suttit i kassan. Det är en mässa där typ alla har inbjudningskort redan så har inte sålt mycket alls, då känns det som dagarna är ännu längre... men men. Man får tänka på the $$$ liksom.
Nästa vecka är det Lastbilsmässa, då blir det nog lite mer fart på't.

Annaras då? Magen växer. Glömmer fota den hela tiden. Asså den är riktigt stor nu tycker jag. Behöver inte bli större. Men det blir den ju säkerligen. Får sammandragningar om jag reser mig upp för snabbt och så vidare. Magen blir helt stenhård. Går in i vecka 25 i helgen, helt sjukt. Bebisen kan överleva nu om den skulle komma ut!

Well well, där var lilla rapporten avklarad då.

Ja okej

Nu har jag flyttat över de inlägg jag skrev på wordpress till denna bloggen. Tyvärr blir ju kommentarerna kvar där, dem tänker jag inte återskapa här. Hehe.

Men visst känns det skönare här?
Ska piffa till det lite nån dag. Sen blir det perfa.

Dålig

Vet att jag varit helt jättedålig på det här med att blogga. Men det börjar bli lite tjatigt när jag aldrig orkar ta fram kameran och istället bara fortsätter mala på om att vara gravid.

Kanske är jag lite av ett gravidvrak. Som Sonja uttryckte det.

Nu börjar jag verkligen bli stor känner jag. Fast ändå inte. Men det är svårare att sova om nätterna. Otympligt. Obehagligt. Halsbränna. Ändå ska jag fortsätta växa i...4 månader till. L tycker att ja nu ser det bra svullet ut. "Ska du bli mycket större eller?" Eh. Det får man nog räkna med. Måste väl börja ta magbilder antar jag.

Är himla glad ändå, verkar som vi lär få en finfin tvåa på Torpa, inte för dyr hyra och granne med bästis. HUR bra? Låter för bra för att vara sant. Kanske är det just så. Väntar med att hoppa alldeles för högt tills jag vet mer.

Att vara gravid är nog det sjukaste jag har varit med om.

Att vara gravid är nog det sjukaste jag har varit med om. Nu när jag inte mår illa längre är det inte bara elände att vara med barn. Det är sådär magiskt som folk säger, då och då i alla fall.

Alltså, det är ju bara så fascinerande. Inuti mig ligger en liten liten människa. Som kommer bli en person. Mitt barn. Mitt barn som kommer ha en mamma och en pappa och mor- och farföräldrar, kusiner och ja, ett liv precis som oss alla andra.

En riktig person. Som kommer bråka och busa och fantisera om livet, ha ångest över framtiden. Ja, precis sånt som vi människor pysslar med.

En människa!
Som bakas inuti mig.

Jag kan inte riktigt koppla det här.
Det säger väl en del om oss människor, som inte ens förstår oss på grunden i det som avgör vår existens. Kanske är det inte meningen heller.

Filuren filurar

Alltså ha ha, jag måste filma min mage någon gång!

Idag satt jag helt hypnotiserad och bara glodde på den när man kunde se bebisen buffa runt där inne. Magen liksom rörde på sig, blupp, blupp sa det. Tror bebisen hade hicka då. Annars brukar den ligga rätt långt ner så det sparkas innanför mina byxor liksom, då syns det inte så väl. Men inte idag!

Såg sjukt roligt ut. Som att filuren försökte banka sig ut eller nåt.

Igår spände det jättemycket över magen, likaså idag. Känns som om det inte finns tillräckligt med hud liksom, som en ballong som är riktigt uppfylld och bara väntar på att spricka.

Både jag och L fick någon slags aha-upplevelse igår kväll när vi låg och kollade på film, "jäklar, den där växer alltså" insåg vi båda. Och det gör den!

En blogg ska ju ha bilder!

Men gud vad neggo det där senaste inlägget lät. Typiskt mig - ja kanske det. Men vi älskar mig ändå.

Så här kommer några bilder jag inte haft nån blogg att lägga upp på på ett tag!

Från första ultraljudet i vecka 17. Ja, vad är det här tänker ni, och det är just därför jag inte lagt upp den på typ facebook, vem fan bryr sig liksom? Alla ultraljudsbilder ser likadana ut, men är självklart überspeciella för just föräldrarna själva. Den här tyckte vi var skojig eftersom det stack fram två fossingar där helt plötsligt, rätt opp i skyn. Kan ni urskilja?

Här låg jag och L på stranden i Cannes och hade det underbart gött, vilket jag ju ville föreviga. Vi drack Amanda-vatten (märket heter så!) och jag hade min rastafariväska. Läste bok gjorde vi också. När jag sedan fick upp bilden i datorn såg jag att vi även fått med lite av den förnämliga utsikten!

Jag var glad här, ni ser väl själva, ytterligare en vacker utsikt från restaurangbordet. Men jag var nog inte medveten om att bilden togs.

Här är jag och min fina sörra på beachen. Vi höll på att dö av värmeslag. Och ja där skymtar ni kanske bebismagen lite också.

OK, back to work nu.

Det puttar

Fy fabian för att vara så nedrans förkyld! (Tyckte ni om svordomarna där? Lite Pippi-känsla va.) Det kommer liksom en ny sak varje dag, först var det halsen, sen blev det bihålorna och snoken som bara rinner och rinner och är igentäppt, feber, och nu kommer sega slemmet-hostan. Härligt! Hostan anlände i natt. Provade att ta en Bisolvon som visst ska hjälpa, men vetesjutton om jag märkte någon skillnad. Kändes som att ta placebo.

Undrar om bebisen också är förkyld där inne, eller om den är förskonad? Vet inte hur sånt där funkar. Vet någon det egentligen?

Annars då. Sitter här och jobbar, översättningsjobb. Har även pratat med mitt andra jobb idag, ska jobba på en mässa 18-20 augusti. Det blir roligt att komma ut och jobba lite, blir lätt lite enformigt att jobba hemifrån.

På tal om att träffa folk så skulle jag träffat Anna igår, men jag kände mig verkligen för risig. Tråkigt. Hade sett fram emot att bara hänga med bästa Anna. Well well, får bli en annan dag.

Nu måste jag fortsätta med jobbandet, dödlinje på fredag och jag har massvis kvar. Mitt eget fel, såklart. Så himla typiskt mig.

Här sitter jag o är på tjocken

Ja ni ser ju, nog kan man bli bekymrad. Vad är det egentligen som döljer sig där inne? Sov jättedåligt inatt, är så förkyld. I morse trodde jag att bebis måste varit hög eller något, för som den höll på! Blupp. Blupp. Blupp. Så sparkade den. Man kunde se det utanpå magen. Och han eller hon höll på länge, säkert en timme.

Kan inte sova på mage längre. Och jag som alltid sover på mage. Har lyckats få till någon slags halvdant magliggande, med tyngden på ena sidan liksom. Men det lär ju bara gå ett litet tag till.

Vad är det där inne?

Haft världshistoriens värsta halsbränna de två senaste nätterna. Mamma sa att hon hade det mycket när hon var gravid, så det var väl väntat. Igår hade jag även lite sammandragningar tror jag, har läst på internet och det verkar vara det. Livmodern övar sig inför förlossningen, spännande. Förhoppningsvis har den mer koll på vad som ska göras än jag.

Däremot, så mår jag inte illa längre!(!!!!) Halleluja för det. För fy i helvete vad trött man blir på att må illa vareviga dag, man vill liksom inte vakna upp nästa morgon till slut, för man vet vad det kommer innebära. Men nu verkar det äntligen ha lagt sig, i alla fall mestadels. Sen kommer det ibland ändå men inte alls på samma påfrestande vis. Skönt.

Sådär, nog med gravidkrämpor för idag! Dessutom är det inte farligt alls, klagar inte egentligen... För det mesta är det bara härligt att vara gravid nuförtiden. (Det var det inte i början...) Bebisen sparkar och buffar jättemycket och det är så mysigt att känna.

Jag har äntligen tagit mig i kragen och bokat in ett ultraljud för att kolla smaken på baken så att säga... I v 26 gör de det, så det är ju ett tag kvar av gissande. Själv känner jag mig helt lost. Har en känsla av pojke, men alla humbug-tester säger faktiskt flicka...vad tror ni?

Annars då. Jo, imorgon sätter jag igång med jobbandet igen, så då är det la slut på semestern. Fan, kom precis på att oboyen är slut. Oboy dricker jag asmycket nuförtiden, flera gånger om dagen. Hihihi. Jaja. Kalcium är viktigt.

Halvtid...

Du är på dag 148 av 280. (52,9%).
Du är i vecka 22.
Du har gått 21 fulla veckor och 0 fulla dagar (v21+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Lör 11 dec 2010
Du har 132 dagar kvar till beräknad förlossning.
Saxat från Familjeliv.

Bebisen väger nästan ett halvt kilo nu och är 18-20 cm lång. Dags att tjocka till sig lite, tycker ni inte?

Här var våran flugviktare 18 veckor gammal.

Kolla... mer än hälften!

Du är på dag 148 av 280. (52,9%).

Du är i vecka 22.
Du har gått 21 fulla veckor och 0 fulla dagar (v21+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Lör 11 dec 2010
Du har 132 dagar kvar till beräknad förlossning.
Saxat från Familjeliv.

Bebisen väger nästan ett halvt kilo nu och är 18-20 cm lång. Dags att tjocka till sig lite, tycker ni inte?

Här är filuren den 14/7. En vild rackare.