Usch massa svordomar och skit.
Att man inte ens ska få sova! Nä. Det var nog det jag blev mest rädd för när jag blev gravid. Eller, jag har alltid undrat hur fan man ska kunna sova när man är gravid, eftersom jag alltid sovit på mage. Och det går ju inte nu.
Nej, okej. Får väl leva med det då. Problemet är väl bara det att det inte finns något sätt det går att ligga på. Ligger jag på rygg blir det liksom för tungt för inälvorna känns det som. Blir yr. Klämmer på nån stor blodpumpare tydligen. På sidan är det inte skönt att ligga nån längre stund. Vad blir då kvar? SPECIELLT NÄR MAN ÄR FÖRKYLD OCH HELT IGENTÄPPT?!!!!!!!!!
Just nu verkar det dock inte spela någon roll vad jag intar för läge. Illamåendet har börjat komma tillbaka och jag får höra av diverse kunniga att detta beror på att bebisen trycker på magsäcken. Magsäcken som ju förövrigt sitter ända uppe i halsen känns det som. Något som gör att det blir en lååååååång(-sam) väg för maten att färdas genom tarmarna. Ibland tänker jag att den kanske stannar i min kropp för alltid. Maten alltså. Så sällan som jag skiter menar jag.
Sådärja, det var det. Nu har jag fått ur mig lite skit från ett håll i alla fall.
lördag 2 oktober 2010
fredag 24 september 2010
onsdag 15 september 2010
news news
My dear friends, om nu nån ens läser här längre. Jag är ju så dålig på det här! Det är verkligen svårt att börja blogga igen när man kommit ur rutinen. Innan var det enkelt att bara blajja på varenda dag. Nu har jag så sjukt mycket i huvudet hela tiden känns det som, att jag glömmer bort bloggen.
Vill ju gärna ha kvar lite tankar och funderingar. Kommer säkerligen glömma så himla mycket efter graviditeten.
Senaste tiden har jag mått bra faktiskt, jobbat väldigt mycket. Känner av att man inte orkar lika mycket nu. Magen börjar bli större och inte så sällan har man antingen sammandragningar eller är så akutkissnödig att man tror att man måste vika sig dubbel. Dessutom börjar det bli ansträngande att knyta skorna. Och att se mellan benen på mig själv. Hihi. Men det är ju sant! Tänk på det ni, innan ni blir på smällen. Minst två-tre månader ska ni gå utan att kunna betrakta ert eget kön uppifrån. Tänk på det!
Vidare till annat mer spännande!!
Igår var vi på ultraljud och vi fick reda på att det bor en liten, till synes välmående och perfekt flicka i min mage. Barnmorskan visade oss på ultraljudet, ringade in "området" och frågade oss vad vi trodde. Jag som har studerat en hel del ultraljudsbilder på nätet sa "det är en flicka va?!" och det stämde. Hon sa att det var bombsäkert. Annars har man ju hört om folk som har sagt att det inte är helt säkra, men kändes som att vi kunde lita på det här faktiskt. Speciellt när vi såg det så tydligt själva.
Mätte även och hennes vikt uppskattades till 1035 gram. Allt såg helt normalt ut, skönt det.
Jösses. Vad verkligt allt känns. Vi ska få en dotter. GAH! Tänk när hon blir på smällen. Och lär sig köra bil. Skriker och svär åt oss. Och så vidare. Spännande.
Vill ju gärna ha kvar lite tankar och funderingar. Kommer säkerligen glömma så himla mycket efter graviditeten.
Senaste tiden har jag mått bra faktiskt, jobbat väldigt mycket. Känner av att man inte orkar lika mycket nu. Magen börjar bli större och inte så sällan har man antingen sammandragningar eller är så akutkissnödig att man tror att man måste vika sig dubbel. Dessutom börjar det bli ansträngande att knyta skorna. Och att se mellan benen på mig själv. Hihi. Men det är ju sant! Tänk på det ni, innan ni blir på smällen. Minst två-tre månader ska ni gå utan att kunna betrakta ert eget kön uppifrån. Tänk på det!
Vidare till annat mer spännande!!
Igår var vi på ultraljud och vi fick reda på att det bor en liten, till synes välmående och perfekt flicka i min mage. Barnmorskan visade oss på ultraljudet, ringade in "området" och frågade oss vad vi trodde. Jag som har studerat en hel del ultraljudsbilder på nätet sa "det är en flicka va?!" och det stämde. Hon sa att det var bombsäkert. Annars har man ju hört om folk som har sagt att det inte är helt säkra, men kändes som att vi kunde lita på det här faktiskt. Speciellt när vi såg det så tydligt själva.
Mätte även och hennes vikt uppskattades till 1035 gram. Allt såg helt normalt ut, skönt det.
Jösses. Vad verkligt allt känns. Vi ska få en dotter. GAH! Tänk när hon blir på smällen. Och lär sig köra bil. Skriker och svär åt oss. Och så vidare. Spännande.
tisdag 31 augusti 2010
vecka 25+2
Igår var vi hos barnmorskan. Inte samma som sist, henne var vi inte så glada i ärligt talat. Ringde och bytte för att börja gå inne i stan istället, eftersom vi ändå kommer flytta snart. Kändes som en bra ursäkt att byta.
Min nya barnmorska verkar jättebra faktiskt. Skönt. Väldigt mjuk och go person som verkar genuint intresserad av både mig och L. Dessutom hade hon inga problem att prata engelska vilket ju faktiskt känns rätt viktigt. Den förra barnmorskan bara ignorerade L och pratade svenska hela tiden. Kändes ju sådär... Det var bara en av alla saker man skulle kunna ta upp om den damen. Trist.
Nåväl! Känns toppen att gå mitt inne i stan iaf. Gjorde massa blodprov och kissprov, och jag är fullt frisk. Bra värden. Skönt! Väntar bara på att behöva börja äta järntabletter. Är glad så länge jag slipper det. Vi fick lyssna på hjärtljuden också (åh!) och sen var det mestadels prat och information. Datum för diverse föräldrautbildningar och förlossningsinformation.
Vi pratade en del om hur jag mått och hur jag mår, och det känns så skönt att jag äntligen mår riktigt bra. Illamåendet är som bortblåst. Det enda jag har att klaga på är halsbränna och ihoptryckta inre organ, men det kan man leva med.
Kände mig helt löjlig när jag gjorde det här, men jag ställde mig framför photobooth och tog en magbild. Bara för att jag måste få se det här själv, annars kommer jag inte tro att det nånsin har varit på riktigt. Men min kropp ser ut såhär nu. Och det känns konstigt men alldeles alldeles okej.
Min nya barnmorska verkar jättebra faktiskt. Skönt. Väldigt mjuk och go person som verkar genuint intresserad av både mig och L. Dessutom hade hon inga problem att prata engelska vilket ju faktiskt känns rätt viktigt. Den förra barnmorskan bara ignorerade L och pratade svenska hela tiden. Kändes ju sådär... Det var bara en av alla saker man skulle kunna ta upp om den damen. Trist.
Nåväl! Känns toppen att gå mitt inne i stan iaf. Gjorde massa blodprov och kissprov, och jag är fullt frisk. Bra värden. Skönt! Väntar bara på att behöva börja äta järntabletter. Är glad så länge jag slipper det. Vi fick lyssna på hjärtljuden också (åh!) och sen var det mestadels prat och information. Datum för diverse föräldrautbildningar och förlossningsinformation.
Vi pratade en del om hur jag mått och hur jag mår, och det känns så skönt att jag äntligen mår riktigt bra. Illamåendet är som bortblåst. Det enda jag har att klaga på är halsbränna och ihoptryckta inre organ, men det kan man leva med.
Kände mig helt löjlig när jag gjorde det här, men jag ställde mig framför photobooth och tog en magbild. Bara för att jag måste få se det här själv, annars kommer jag inte tro att det nånsin har varit på riktigt. Men min kropp ser ut såhär nu. Och det känns konstigt men alldeles alldeles okej.
söndag 29 augusti 2010
tisdag 24 augusti 2010
fundilering
Otroligt hur man connectar med folk när man är gravid. Jag förstår folk som blir trötta på att prata och känna magen till slut. Så känner jag inte än - tvärtom! Men när jag tänker att jag har över tre månader kvar i detta tillstånd...kan jag tänka mig att jag också kommer vara trött på samma upprepade prat hela tiden till slut.
Jag själv har alltid haft svårt för att prata med andra människor om deras graviditet, vet inte om jag fått för mig att det kanske är något privat. Själv känner jag inte så, och har inget emot folk som pratar om det med mig. Men om jag träffar någon som är gravid så typ ignorerar jag att personen är det, tänker att om hon vill prata om det så gör hon väl det och då är det lika med OK liksom. Men jag märker ju själv, nu när jag själv är gravid, att alla verkligen inte tänker i samma banor som mig... Lite intressant faktiskt.
Tvärtom gratulerar ju folk och frågar massa, vilket bara är roligt. Kanske är det jag som har varit ohyfsad som inte tagit upp det med andra gravidon? *vet inte hur man ska bete sig*
Jag själv har alltid haft svårt för att prata med andra människor om deras graviditet, vet inte om jag fått för mig att det kanske är något privat. Själv känner jag inte så, och har inget emot folk som pratar om det med mig. Men om jag träffar någon som är gravid så typ ignorerar jag att personen är det, tänker att om hon vill prata om det så gör hon väl det och då är det lika med OK liksom. Men jag märker ju själv, nu när jag själv är gravid, att alla verkligen inte tänker i samma banor som mig... Lite intressant faktiskt.
Tvärtom gratulerar ju folk och frågar massa, vilket bara är roligt. Kanske är det jag som har varit ohyfsad som inte tagit upp det med andra gravidon? *vet inte hur man ska bete sig*
måndag 23 augusti 2010
paw rikhtitt
Alldeles nyss petade magen ut åt sidan och det var helt stenhårt. Jag tryckte och kände lite, men nä, det var inte min livmoder som var hård som vid en sammandragning utan det var liksom HÅRT som BEN och större än något annat så jag tänker att det måste ha varit mitt barns huvud.
Jag kupade handen över och kände. Nej, det kan inte ha varit något annat än ett huvud. Allt annat borde vara mindre än det jag kände.
Då ba slog det mig.
Jag har en människa med ett huvud där inne. Ett riktigt huvud har den människan. Jag har ett barn inuti mig, och det barnet är en riktig människa med ett riktigt huvud.
Jag kupade handen över och kände. Nej, det kan inte ha varit något annat än ett huvud. Allt annat borde vara mindre än det jag kände.
Då ba slog det mig.
Jag har en människa med ett huvud där inne. Ett riktigt huvud har den människan. Jag har ett barn inuti mig, och det barnet är en riktig människa med ett riktigt huvud.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)